[Översatt till svenska, ursprunglig blogtext på finska: www.soskieli.fi]
Susanna Lehtovaara, verksamhetsledare, Jade yhteisö ry
Camilla Nordberg, forskare, SOSKIELI-projektet, Åbo Akademi
Hanna Kara, forskare, SOSKIELI-projektet, Åbo Akademi & Helsingfors universitet
Paula Merikoski, forskare, SOSKIELI-projektet, Åbo Akademi & Helsingfors universitet
”Det här samhället måste förstå att det finns allt fler människor i Finland, invandrare och även finländare, som behöver hjälp för att överleva i servicesystemet och mitt i all denna digitalisering. På något sätt är takten nu snabb. [–] Och alla kan inte hänga med. Det är till exempel därför det finns socialarbete. En socialarbetares uppgift, när det gäller personer som behöver särskilt stöd, är att se till att de får de tjänster de behöver.” Deltagare i arbetsgrupp, 02/2023
Som socialarbetare, representanter för tredje sektorn och forskare har vi sett hur språkrelaterad sårbarhet kan leda till ohållbara situationer inom välfärdsservicen. Människor som inte talar de institutionella huvudspråken (finska eller svenska) kan hamna i situationer där deras rättigheter äventyras och deras grundläggande behov förbises. Dessa ojämlikheter förstärks av tendensen i nyliberala samhällen att hålla individer själva ansvariga för att känna till och hävda sina rättigheter (Kamali & Jönsson 2018).
I Finland garanterar förvaltningslagen (434/2003) och språklagen (423/2003) inte tolkning som en subjektiv rättighet för servicebrukare i ärenden som initieras av brukaren, och tolkning beställs inte nödvändigtvis ens i sådana fall där det är uppenbart nödvändigt. Brukare som talar andra språk vet inte alltid hur de ska klaga på bristande service eller i situationer där de inte håller med om beslut som fattats.
Språkbarriärer bidrar till upplevelser av röstlöshet och maktlöshet
I forskningsprojektet SOSKIELI har vi använt begreppen ”byråkratiskt våld” och ”långsamt våld” (Nordberg & Merikoski, kommande). De beskriver en rad vardagliga och rutinmässiga institutionella metoder, som förstärks av nyliberal åtstramningspolitik, och som inte anses vara våldsamma i sig, men som har våldsamma konsekvenser för individers liv (Cooper & Whyte 2017). Byråkratiskt våld konkretiseras genom vardagliga och rutinmässiga administrativa metoder, dokumentation, passivitet och avvisande (Eldridge & Reinke 2018; Norberg 2021), till exempel när en person som söker hjälp inte får tillräcklig information om vilka följande steg som ska tas i förhållande till dennes situation.
Tidigare forskning och våra resultat visar i praktiken att andraspråkiga brukare ofta låter bli att lämna in klagomål eller begära upprättelse i situationer där de upplever att de har blivit diskriminerade eller har nekats de tjänster som de har rätt till. De vänder sig ofta till sina egna nätverk eller till organisationer inom tredje sektorn för att få hjälp och värdefullt kamratstöd. Detta kan dock också leda till frustration över offentliga tjänster och misstro gentemot offentliga myndigheter. Många använder tystnad som en strategi för att hantera situationen: om man inte talar om sina problem eller ber om hjälp kommer man inte att bli missförstådd eller ignorerad.
Vi ser att det i situationer som denna skulle vara viktigt att:
- Stärka den flerspråkiga kompetensen inom all offentlig service, inte bara inom ramen för specifika tjänster för invandrare.
- Upprätta en tydlig policy för offentliga myndigheter om användningen av professionella tolkar för att se till att andraspråkiga klienter blir ordentligt hörda.
- Säkra tillämpningen av offentliga myndigheters rådgivningsskyldighet gällande andraspråkiga klienter (skyldigheten för den primära och beslutsfattande myndigheten att ge råd).
- Förtydliga lagstiftning och vägledning om offentliga myndigheters rådgivnings- och informationsskyldighet gällande brukarnas rätt att klaga över beslut av myndigheter eller att anmäla diskriminering som de har upplevt.
- Utöka myndigheternas skyldighet att tillhandahålla tolkning även i fall som initierats av brukaren, t.ex. när det finns en rimlig misstanke om att brukaren är offer för ett brott mot liv eller hälsa.
- Utöka myndigheternas skyldighet att tillhandahålla tolkning när brukaren vill använda sig av de rättsmedel som står till buds enligt lagen.
- Tillhandahålla socialt arbete och arbetsförmedling även utanför kontorstid för att underlätta tillgången till tjänster.
- Stärka samarbetet mellan den frivilliga och den offentliga sektorn och inrätta lågtröskeltjänster för vuxna, äldre och personer utan uppehållstillstånd.
- Se mångfald som en tillgång och något för alla och inte enbart som något som gäller för vissa grupper, t.ex. invandrare.
- Stärka utbildningen i antirasism, respektfullt bemötande och inkludering för alla offentliga myndigheter och anställda inom offentliga tjänster.
Referenser
Cooper, V. and Whyte, D. (2017) ‘Introduction: The violence of austerity’, in: Cooper, V. and Whyte, D. (eds.), The Violence of Austerity, London: Pluto Press.
Eldridge, E. R. and Reinke, A., J. (2018) ‘Ethnographic Engagement with Bureaucratic Violence: Introduction’, Conflict and Society, 4, 1, 94-98.
Kamali, M and Jönsson, J. (2018) (Eds.), Neoliberalism, Nordic Welfare States and Social Work: Current and Future Challenges. Routledge. Routledge Advances in Social Work.
Norberg, I. (2021) ‘Austerity as Bureaucratic Violence: Understanding the Impact of (Neoliberal) Austerity on Disabled People in Sweden’, Sociology, 56,4, 655–672.
Nordberg, C. and Merikoski, P. (forthcoming) (Non)resistance in the face of linguistic vulnerability and bureaucratic violence in welfare institutional encounters.